Torsdag

Sitter ensam hemma just nu,det är aldelens tomt och tysti huset för en gångs skull.
I vanliga fall är det jämt livat, full rulle. Folk överallt, barn,tonåringar och självklart förvuxna tonåringar (mamma, hennes kille och deras vänner).

Gud som dom håller på, haha.
Men det är fruktansvärt kul att se.

Eftersom att jag är uppvuxen med detta så är det helt naturligt, jag tycker att det är såhär det ska vara.
Våra dörrar är öppna för alla, oavsett tid på dygnet.

Hur ska man förklara den känslan för någon som inte är van?

Kolla bara på Stockholmare, dom är så otroligt stressade. Har aldrig tid att ta det lugnt, man blir översprungen på stan.
Är det någon som har ramlat eller fått problem med bilen så går man bara förbi, låtsas som om att inget har hänt.
Här uppe däremot är det ovanligt att folk inte stannar och frågar om man behöver hjälp, oavsett om det gäller att hålla upp en dörr, hjälpa en mamma med vagnen, hjälpa någon med bilen eller någon som har ramlat.

Varför kan inte folk vara så överallt.
Är vi verkligen så självupptagna?
Gud vad jag älskar att vara hos mamma,min mamma.
(Jag vet,jag har sagt det flera gånger och kan säga det en miljon gånger till)
Juste, kollade på Idol igår också, haha.

Fy faan vad pinsamma människor.
Hör inte folk att dom låter så illa?

Är det verkligen snällt att säga till någon som är heelt tondöva att dom verkligen kan sjunga och tycka att dom ska söka till program så som Idol?

Jag vet att jag inte kan sjunga, men gör det ändå.
I min ensamhet, där ingen hör.
Men skulle aldrig någonsin ställa upp i ett sånt där program och skämma ut mig för hela svenska folket.

Skärpning!
Näe,dags att gå och fixa det som fixas ska innan kvällen.


Over and out!

Kommentarer

Här kan du uttrycka dina känslor:

Jag är:
Jag är här ofta, spara mig.

Din mail, så att jag kan svara (jag lovar att hålla den hemlig)

Ditt hem, så jag kan kika in

Lätta ditt hjärta

Trackback
RSS 2.0