,
kaoskaoskaos.
Det är sånt jävla kaos i mitt huvud, i min kropp.
Och jag kan inte skriva ut allt här heller, även om jag skulle behöva det.
Skulle det bli så att det kommer att komma ut här, så tänker jag heller aldrig försvara mig själv heller.
Valet jag har gjort är mitt val. Jag vet att det kommer att bli värsta jävla livet pågrund av det jag har gjort nu.
Men så får det vara, det här är mitt liv, det är mitt val och jag står för det.
Jag vill bara att folk inte lägger sig i, jag vill inte höra att jag är elak, jag vill inte höra att jag är "en-sån-där-jävla-morsa-som-bara-vill-förstöra".
Det jag har varit med om vill jag inte att någon annan ska behöva vara med om, minst min egna dotter.
Jag har alltid sagt, redan innan jag blev gravid med henne, att oavsett vad så kommer jag aldrig tillåta att mitt barn utsätts för något sånt här.
Jag vet hur mycket det förstörde mig, min barndom, mitt liv även efter jag kommit ifrån det, det sätter spår, det försör så otroligt mycket.
Så mycket jag har kämpat, så dåligt jag har mått på grund av det, så många tårar jag har gråtit, så många år som jag aldrig kommer att få tillbaka.
Så varför skulle jag då tillåta att min dotter utsätts för det?
När jag vet att jag kan förhindra det.
Det känns inte helt rätt i magen, det gör det inte, mitt val.
Men jag måste verkligen sätta stopp någonstans, måste markera att jag tycker inte att det här är okej.
Hon är två och ett halvt år, hon har inte valt detta.
Hon förstår inte innebörden av det riktigt än, men jag vill heller inte att hon ska såras.
Det är inte snällt mot henne, och förstår ni inte det så får ni heller aldrig träffa henne.
Jag vet vilken rätt jag har genemot allt som rör henne.
Jag vet vad jag som mamma har rätt till.
Jag kan förhindra folk att träffa henne.
Jag behöver inte lämmna ifrån mig henne, om jag inte känner mig trygg.
Ni behöver inte fråga vem det är som har gjort vad.
För det tänker jag inte svara på.
Fisan var min räddning, och jag kommer att göra precis allt för att skydda henne från allt.
När det kommer till min dotter så finns det inte en enda sak jag inte skulle göra, om jag vet att det kan skydda henne.
Har ni aldrig sett mig arg innan så kan jag lova, att rör ni henne, att då kommer ni önska att ni aldrig hade blivit född.
Det är min dotter, mitt liv, min stolthet, mina andetag..
Det är sånt jävla kaos i mitt huvud, i min kropp.
Och jag kan inte skriva ut allt här heller, även om jag skulle behöva det.
Skulle det bli så att det kommer att komma ut här, så tänker jag heller aldrig försvara mig själv heller.
Valet jag har gjort är mitt val. Jag vet att det kommer att bli värsta jävla livet pågrund av det jag har gjort nu.
Men så får det vara, det här är mitt liv, det är mitt val och jag står för det.
Jag vill bara att folk inte lägger sig i, jag vill inte höra att jag är elak, jag vill inte höra att jag är "en-sån-där-jävla-morsa-som-bara-vill-förstöra".
Det jag har varit med om vill jag inte att någon annan ska behöva vara med om, minst min egna dotter.
Jag har alltid sagt, redan innan jag blev gravid med henne, att oavsett vad så kommer jag aldrig tillåta att mitt barn utsätts för något sånt här.
Jag vet hur mycket det förstörde mig, min barndom, mitt liv även efter jag kommit ifrån det, det sätter spår, det försör så otroligt mycket.
Så mycket jag har kämpat, så dåligt jag har mått på grund av det, så många tårar jag har gråtit, så många år som jag aldrig kommer att få tillbaka.
Så varför skulle jag då tillåta att min dotter utsätts för det?
När jag vet att jag kan förhindra det.
Det känns inte helt rätt i magen, det gör det inte, mitt val.
Men jag måste verkligen sätta stopp någonstans, måste markera att jag tycker inte att det här är okej.
Hon är två och ett halvt år, hon har inte valt detta.
Hon förstår inte innebörden av det riktigt än, men jag vill heller inte att hon ska såras.
Det är inte snällt mot henne, och förstår ni inte det så får ni heller aldrig träffa henne.
Jag vet vilken rätt jag har genemot allt som rör henne.
Jag vet vad jag som mamma har rätt till.
Jag kan förhindra folk att träffa henne.
Jag behöver inte lämmna ifrån mig henne, om jag inte känner mig trygg.
Ni behöver inte fråga vem det är som har gjort vad.
För det tänker jag inte svara på.
Fisan var min räddning, och jag kommer att göra precis allt för att skydda henne från allt.
När det kommer till min dotter så finns det inte en enda sak jag inte skulle göra, om jag vet att det kan skydda henne.
Har ni aldrig sett mig arg innan så kan jag lova, att rör ni henne, att då kommer ni önska att ni aldrig hade blivit född.
Det är min dotter, mitt liv, min stolthet, mina andetag..
Rör du så dör du
Kommentarer
Postat av: Anonym
<3
Postat av: Camilla
Jag finns här för dig närsomhelst. Men det vet du redan. Puss
Trackback
