Hjälp, vad ska jag göra?
Jag behöver tips, ideer, vad som helst..
Shiiiit, vilken underbar ålder min Fis är i.
Alltså, jag var "van" med trotsen, men detta är faan snäppet värre..
Jag vet inte hur jag ska bära mig åt längre..
En dag hemma;
Börjar med att hon väcker mig och gnäller, alltså verkligen står och gnäller.. Det går inte att prata med henne eller försöka få henne att förklara/säga vad som är fel.
Hon sätter sig i soffan, kollar på barnprogram och äter välling medans jag klär på mig, röker, tar fram hennes kläder för dagen och sånt.
När hon har ätit upp vällingen så är det dags för att byta blöja och klä på oss/henne. Då börjas det igen, det är gnäll, skrik och kamp.
Jag menar, får man börja dagen med att bråka så blir dagen inte bra..
När vi väl fått på kläder och sånt så kommer nästa "fight" - ytterkläderna.
Skorna är fel, mössan är fel, jackan är fel, ludde ska inte med, snutte ska inte med, tutten ska inte med.
Väl ute i bilen så ska allt med och det blir skrik och tandagnissel.
Nästa "fight" blir på dagis när jag ska gå därifrån, det har A L D R I G varit något problem alls förut, men nu hänger hon sig i benet när jag ska gå, springer ifatt och sliter i mig..
När jag kommer och hämtar henne på dagis så tar det typ 2minuter, sen är hon igång igen. Hon gnäller och tjurar, pratar bebisspråk eller skriker..
Likadant när vi ska ta på kläderna, vill inte ha, allt är fel, sparkar och kastar saker omkring sig..
Hinner inte ens kliva innanför dörren hemma så är det samma visa igen, hon kastar sig på golvet, slänger saker omkring sig och tjurar, gnäller och skriker..
Hon vill äta glass/godis/läsk/chips/krokar/kakor, ja, allt som är sött, jag säger nej och hon kastar sig på golvet och tjurar eller skriker. Och det är inget vanligt skrik, det är sånt där jobbigt som skär i öronen..
Leker lite, ligger mest och gnäller eller sitter i soffan och myser..
Sen är det dags för middag, vill inte äta det som bjuds, ska bli matad och dricker hellre än äter..
Sen är det rätt okej mellan middag och läggdags..
Men när det väl kommer till att lägga sig så är det inte kul längre, förut har det gått hur bra som helst..
Nu är det bara jobbigt, jag vet verkligen inte vad jag ska göra, om jag ska ändra på någon rutin eller hur jag ska lösa detta. För det är inte kul att behöva bråka det sista man gör..
Jag hatar det..
Hon borstar tänder, vi myser lite i soffan, hon lägger sig i sängen och äter välling, kollar på sin film, sen brakar det lös.
Hon ropar på mig, hon kommer upp, vägrar sova.
Jag går och lägger henne, hon kommer upp, jag går och lägger henne, vi blir ovänner, jag höjer rösten, hon blir ledsen, jag får dåligt samvete, jag tröstar henne, hon kommer upp, jag lägger henne, jag säger godnatt, går ut och hon kommer efter..
Sen håller det på sådär, mellan 2-4timmar.
Jag ver seriöst inte varför det är såhär, hon får ju hjälpa till med saker och ting. Jag berättar i förväg vad som ska hända och ske.
Vad ska jag göra? Finns det någon (vettig) människar därute som har ett tips, någon ide. Vad som helst?
Jag känner mig så förbannat jävla hjälplös, maktlös.
Jag vill inte ha det såhär.
Shiiiit, vilken underbar ålder min Fis är i.
Alltså, jag var "van" med trotsen, men detta är faan snäppet värre..
Jag vet inte hur jag ska bära mig åt längre..
En dag hemma;
Börjar med att hon väcker mig och gnäller, alltså verkligen står och gnäller.. Det går inte att prata med henne eller försöka få henne att förklara/säga vad som är fel.
Hon sätter sig i soffan, kollar på barnprogram och äter välling medans jag klär på mig, röker, tar fram hennes kläder för dagen och sånt.
När hon har ätit upp vällingen så är det dags för att byta blöja och klä på oss/henne. Då börjas det igen, det är gnäll, skrik och kamp.
Jag menar, får man börja dagen med att bråka så blir dagen inte bra..
När vi väl fått på kläder och sånt så kommer nästa "fight" - ytterkläderna.
Skorna är fel, mössan är fel, jackan är fel, ludde ska inte med, snutte ska inte med, tutten ska inte med.
Väl ute i bilen så ska allt med och det blir skrik och tandagnissel.
Nästa "fight" blir på dagis när jag ska gå därifrån, det har A L D R I G varit något problem alls förut, men nu hänger hon sig i benet när jag ska gå, springer ifatt och sliter i mig..
När jag kommer och hämtar henne på dagis så tar det typ 2minuter, sen är hon igång igen. Hon gnäller och tjurar, pratar bebisspråk eller skriker..
Likadant när vi ska ta på kläderna, vill inte ha, allt är fel, sparkar och kastar saker omkring sig..
Hinner inte ens kliva innanför dörren hemma så är det samma visa igen, hon kastar sig på golvet, slänger saker omkring sig och tjurar, gnäller och skriker..
Hon vill äta glass/godis/läsk/chips/krokar/kakor, ja, allt som är sött, jag säger nej och hon kastar sig på golvet och tjurar eller skriker. Och det är inget vanligt skrik, det är sånt där jobbigt som skär i öronen..
Leker lite, ligger mest och gnäller eller sitter i soffan och myser..
Sen är det dags för middag, vill inte äta det som bjuds, ska bli matad och dricker hellre än äter..
Sen är det rätt okej mellan middag och läggdags..
Men när det väl kommer till att lägga sig så är det inte kul längre, förut har det gått hur bra som helst..
Nu är det bara jobbigt, jag vet verkligen inte vad jag ska göra, om jag ska ändra på någon rutin eller hur jag ska lösa detta. För det är inte kul att behöva bråka det sista man gör..
Jag hatar det..
Hon borstar tänder, vi myser lite i soffan, hon lägger sig i sängen och äter välling, kollar på sin film, sen brakar det lös.
Hon ropar på mig, hon kommer upp, vägrar sova.
Jag går och lägger henne, hon kommer upp, jag går och lägger henne, vi blir ovänner, jag höjer rösten, hon blir ledsen, jag får dåligt samvete, jag tröstar henne, hon kommer upp, jag lägger henne, jag säger godnatt, går ut och hon kommer efter..
Sen håller det på sådär, mellan 2-4timmar.
Jag ver seriöst inte varför det är såhär, hon får ju hjälpa till med saker och ting. Jag berättar i förväg vad som ska hända och ske.
Vad ska jag göra? Finns det någon (vettig) människar därute som har ett tips, någon ide. Vad som helst?
Jag känner mig så förbannat jävla hjälplös, maktlös.
Jag vill inte ha det såhär.
Kommentarer
Trackback
